There Was Never Time Enough

Vet inte var jag ska börja men jag känner att jag måste skriva av mig för det finns så mycket att säga och så lite på samma gång. Denna dag har varit den absolut svåraste och hemska dagen i mitt liv. Jag har gråtit floder med tårar precis hela tiden för inget och ingen kan få mig på andra tankar. Det började igårkväll då jag började må riktigt illa med kramper i hela kroppen så jag hade jättesvårt att sova. Jag kände på mig att nått skulle hända -  som ett sixth sense. Låter galet men helt hundra procent sant. Vädret har varit hemskt ända sen igårkväll och imorse fick jag höra det. Inga ord kom ut, bara tårar. Vad ska man säga? Vad kan man säga? Det går inte att beskriva sorgen som tynger mitt hjärta. Även nu när jag skriver detta inlägg har jag svårt att hitta de rätta orden. Mitt liv började på riktigt när jag var nio år och vår familj flyttade till Istanbul. Inte långt efter flytten bestämde vi oss (alla förutom pappa som var bortrest och hade inget säg om saken...) att skaffa en hund! Ett par dagar senare befinner vi oss på en hundkennel och är på jakt efter den perfekta valpen till vår familj. Efter mycket letande bland hundratals valpar får vi syn på den vackraste ljusbruna valp med vit mage, svanstipp, och tassar. Hon var så söt och vi blev helt sålda. Hennes namn blev Winnie. I tolv år har denna fantastiska vildhund varit med oss på äventyr som de flesta människor inte ens har under desas livstid. Hon har spridit en otrolig glädje och kärlek till min familj så länge jag kan minnas. Vi växte upp tillsammans. Att helt plötsligt få veta att slutet är nära och att det finns inte en ända möjlighet att se henne igen innan hon går bort är den värsta känslan i världen. Tiden rann ut för fort och jag fick aldrig säga adjö. Det är nog det som gör mest ont. Att älska någon så mycket och att vara den ända som inte kunna vara i deras närhet de sista minuterna svider som in i bomben att jag har svårt att andas. Idag förlorade vi vår hund - en kär familjemedlem.



                                                     Den sista bilden jag tog på min vackra ängel. 26-12-2011 


Kommentarer
Postat av: Elise

du får sätta blommor och ljus på hennes grav när du kommer hem <3

2012-06-15 @ 09:09:59
URL: http://lisessa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0